Snart 40
Snart är nedräkning till denna "Magiska" ålder räknade i timmar, och därefter följt av minuter osv.
Fast igentligen fattar jag inte nojan över detta med 40 och ålderspanik. Försöker faktiskt känna den där paniken som man ska ha. Allt det där man ska fundera över om att har jag inte kommit längre, vad har jag gjort av mitt liv fram till nu.
Jag inser faktiskt att jag har inte rest över världen, har inte sett alla världens hav. Jag har inte hunnit se asien eller usa.
Mer jag funderat på detta jag inte hunnit med så tittar jag på vad har jag hunnit med?
Faktiskt jag har fyra barn, två styvbarn och en sambo som hjälper mig. Tror inte ens en jordenruntresa skulle kunna matcha allt det jag har hunnit se under tiden i mitt hem en mera få se barnen hur de lever och utvecklas.
Vissa dagar skulle jag vilja vara fri från allt men det går fort över lika fort som det tar att säga, bu!
Första september för 40 år sen föddes en liten parvel (Var en stor klump på över 6kg) som levt ett underbart liv med föräldrar som ofta bråkade och lämnade oss ensamma många gånger, men de fanns där även när jag själv inte förstod det. De visade mig en väg genom livet som jag många gånger har tagit fel svängar men alltid kunnat lutat mig tillbaka och veta att de står där och fångar mig.
Min far lämnade mig aldeles för tidigt i cancer samma månad som han skulle få bli pensionär. Han gick bort den månad han älskade mest av alla på året. Många tankar finns kvar och än mer frågor som jag inte får några svar ifrån han.
Det var en person med hopp och trygghet när jag var liten och banade en egen väg genom både dumhet och envishet, och en del intelegens med. Hans last vart bitterheten och ilskan över att bli lurad/missförstod.
Att han förlorade en son under tiden han var sjuk hjälpte inte han att behålla gnistan i liv.
För 40 år sen var min mor fortfarande en tonåring som utmattat hade fått mig. Henne har jag fått behålla till låns fortfarande att kunna be om hjälp när det är tuft och man igentligen bara vill gömma sig och försvinna.
Hon finns här och stöttar mig när jag känner att ett slut på livet är en lindring. Nej jag älskar livet och har ingen önskan att ta det av mig heller. Men ibland går man ner djupt.
När jag står nere på botten har mina barn räddat mig varje gång för nu är det min tur att leda dem och vara deras trygghet. Jag är nu mina barns guide i livet. Och det ger jag inte upp.
40 år, jag är mera nyfiken vad framtiden har att ge mig än att blicka tillbaka. Jag har min familj och mina barns framtid att få följa.
Ångest har jag inte för jag vet att mycke skit har jag lämnat bakom mig och det slipper jag och jag vet vart jag vill ta vägen med livet nu!
Det är faktiskt skönt att få passera 40!
Jag har min trygghet och familj. Har en familj som är större än man själv anar!
Varför?
Väckte ungarna 06:30 för frukost och alla morgonbestyr som hör till innan de ska gå till skolan.
Morgonen var helt underbar fram till sista halvtimmen innan man ska åka iväg till skolan då slår fan till och de slåss som hund och katt.
Idag efter vi handlat mat hem såg jag till min förfäran att vi behöver en större frys!
Handlade via grossist idag så det var lite andra förpackningar, ex fläskkottlet 12kg, falukorv 6 kilo osv.
Nu är vi trotts allt 8 personer att föda så detta tar slut på ett par månader. Fast lite fusk handlade jag med handlade en del restaurang mat så det bara är att kasta upp på plattan och servera.. Dvs att det tar inte längre tid att laga till än pomfrits.
Bara för att tala lite mera om falukorv. Ni som minns 70' stora svenska p-rulle fäbojäntan och kommer ihåg falukorven i filmen.
Vart tog dem vägen för när man handlar en falukorvsring ser de ut som prinskorvar i jämförelse med den i filmen. Men när jag handlade idag så är restaurang falukorv lite större! Jepp en rak modell av fäbojäntan's böjda..


På tal om filmer så kom jag tänka på ungdomens ljuva dagar om festerna vi hade på landet hemma hos mig!
Fast det är en helt annan historia som jag kanske tar upp en annan dag ;)
Fy fan vilken dålig dag!
Men när vi hämtade hans systrar så var resten av dagen körd... Vi han inte ens lämna skolan förens första kom i dager. Minsta tösen har slarvat bort sin väska med kläder och allt som fans där i. Där försvan ca 600kr av månadens inkomst i att köpa nytt.
Efter ha kommit ca 500 meter i bilen så började de slåss vilket resulterade i att vi tvärnitade bilen med följande utskällning av barnen för att de slåss i bilen!
Det var en behaglig färd resten av resan hem.
Väl hemma så behöver jag hjälpa den äldre tösen med sina läxor medans den mindre självklart påtvingar att hon ska ha hjälp hela tiden så hon åkte ut ur köket efter ha blivit tillsaggd 100 talet gånger att jag behövde hjälpa den äldre först.
(Snacka om att hade den lilla tösen lugnat sig 5 minuter hade vi kunnat lekt istället)
När allt väl var klart dags för maten!
Alla tre började leka vilket är skoj att de kan samsas i varje fall 2 minuter innan nävarna åker upp. Idag lekte de ovanligt bra med varandra och busade som är skoj om det inte var för att de sprang runt hela lägenheten och i denna lägenhet kan man springa runt hela.
Volymen var på minst 100dB med toppar mellan 120-130 dB. Mina trumhinnor har lyckats träffa varandra inne i skallen.
och då fick jag idé att de kan duka bordet för att sysselsätta dem medans maten vart klar.
De började slåss om vem som skulle duka vilket inte var tanken med att de skulle båda hjälpa mig.
Den äldsta fick sätta sig på sängen medans jag dukade klart eftersom hon vägrade acceptera att de kunde hjälpas åt.
18:30 nu hägrar en stund av lugn när de har tv tid innan det är dags för dem att hoppa i sina sängar.
Jag börjar smått känna hopp om att man kanske slipper se sina ådror i pannan som hotar att explodera!
Nej ni mina barn. Ibland hatar jag att vara pappa men jag kommer aldrig sluta att älska er mina barn!
7:43
Fem ungar är vakna och två vuxna, nu ska de börja skeppas till skolerna utom den minsta som är ledig ifrån dagis idag.
Har minsta så lite som möjligt på dagis så att man får mera tid att umgås med han innan skolåldern och allvaret börjar kicka in.
Då kommer man inte få samma tid mera och den tiden kommer då vara förlorad så jag passar på just nu.
Visst finns det dagar jag skulle vilja skeppa iväg han med till dagis och bara gå till sängen och sova några timmar till för det är ju faktiskt ganska skönt att sova.
Jag hoppas få tillbaka detta när jag har passerat 65 i besök ifrån barnen och mycke besök gärna flera dagar i veckan och hoppas även då ha besök av barnbarn.
Slut på drömmandet utan tillbaka till ungarna och göra dem klart för skolan!
Tidbrist.. Varför behöver man inte....
Tänk vad man skulle hinna med om man behövde bara sova typ 1-2 timmar per dygn och dygnet var 48 timmar istället. Med en familj om 8 personer och nattjobb så hinner man inte speciellt mycke här i livet förutom äta, skita, sova och vara familjen till lags.
Jag menar inte detta som att klaga på mitt liv, men ibland känns det som man inte hinner ens kolla vad ett liv är. Jag skulle behöva mera tid för jag hinner ju inte ens ta itu med min egna blogg just nu. Har massor med css och annat skoj att ta itu med på denna blogg. Och så vill jag hinna med att träffa folk och ha ett meningsfullt utbyte av familjen med.
Så bloggen får ta mest stryk!
Jag återkommer när tid finnes till att fixa layout och annat häftigt crap på sidan.
Men först ska jag äta, sova, jobba gå på lustighuset och sen gör jag om det igen och har jag en jäkla tur så tömmer sig tarmarna med express så hinner jag med par minuter med bloggen...
När orkar man resa sig upp igen?
När ska man inse att man igentligen lever i ett samhälle där man igentligen lever i en illusion av att man kan uträtta saker för sin familj och sig själv.
Faktum är att om man inte har kontakter som man är villig att kliva över och när man klivit över dem vara berädd att kasta dem till vargarna efteråt så kommer man inte långt i livet. Allra minst om man i grunden är en person som är ärlig i det han/hon gör för desto ärligare man är desto mera trycks man tillbaka ner i skiten som kravlar upp ifrån.
Man ska idag fuska vara oärlig ljuga och helt enkelt skita i att man kanske offrar sin egna mor för att klara sig, och kan du offra din familj med så kan du få bonus idag.
Varför jag har dessa tankar kanske verkar märkligt men igentligen är de enklare att förstå om man levt mitt liv och sett hur myndigheter har behandlat en genom åren.
Faktiskt desto mera jag lyckats ljuga desto bättre har det gått för mig och döljt allt bakom halvsanningar och annat så har man ibland lyckats hålla näsan över ytan ett tag.
Så fort jag svarar ärligt på allt så har man fått skit...
Det senaste i ledet är faktiskt en strid mot ett bostadsbolag och det är mot sveriges mäktigaste dessutom. "Allmännyttan" Tro inte det ligger i stockholm eller göterborg inte heller i malmö. De kommer inte i närheten av denna allmännytta i storlek. '
Varför man ligger i fejd med detta bolag är helt enkelt att jag och min nya familj har levt under hot förföljelse.
Så länge jag var själv kunde jag hantera detta för angreppen var riktade mot mig då. Jag har även motagit en del våld av henne utan att besvara det och fått massor med saker sönderslagna för tio tusentals kronor av henne.
Problemet är att jag har tre barn med henne och vi har brytit för flera år sedan och hon kan inte släppa bitterheten av att jag lämnade henne och helt enkelt inte stod ut med hennes trakaserier.
Största problemet är att jag bodde i samma område som henne med mindre än 5 minuters avstånd vilket i sig var ett problem.
Jag bodde där för att sammla poäng i ett idiotiskt kösystem för lägenheter. (Ett system där man får ett poäng per dygn. Återkommer lite om detta kösystem senare för att visa vad som är idiotiskt med det!)
För ett år sedan träffade jag en tjej som jag nu lever med och hon har två barn med sig in i familjen som vi har!
Efter det har hoten eskalerat och även förföljt styvbarnen vilket har gjort att vi har tvingats för allas skull fly området.
Man har väll hört talas om att få bo i trygghet i sitt hem?
Det gäller inte dem som bevisligt utsätts för brott, utan de ska snällt finna sig i detta och endast vända sig till polismyndigheten!
Nu när hela den karusellen är igång och det ligger på åklagerens bord för ev stämmning av henne så vänder fastighetsbolaget en ryggen till och menar att eftersom det inte finns en utredd hotbild ifrån polis och åklagare så finns det inget behov för oss att få en annan bostad. Jo kyss mig i -------. Vill se dem själva bo under detta som jag och min sambo levt. De hade väll myglat till sig andra fina lägenheter som det tydligen brukligt är.
Att deras egna högre uppsatta inte en enda bor i de områdena själva är ett mysterium eftersom många av dem bor i allmännyttans lägenheter.
Vi fick via mina svärföräldrar ett kontrakt på en lägenhet som vi alla tackade jag till.
Vi talade om för bolaget att vi avsåg att bo i den lägenheten redan innan kontraktet skrevs och visade alla korten öppet för dem.
Inget hände förens vi hade flyttat dit och då kom det hot am skenbyten och felaktiga andrahandskontrakt och de erkände dessutom att de har suttit och spanat på lägenheten som vi bor i för tillfället.
De hindrade våran bovärd att hjälpa oss med skador på lägenheten och har inte ens fått ut de papper som ska följa klägenheten. Förådet som ingår har de dessutom vägrat delge oss.
Nu finns det en dom som går allmänyttan till lags men att vi ska under tiden få tillgång till det som tillhör lägenheten.
Har vi fått det? Nej utan de fortsätter trampa oss i ansiktet!
Nu har vi överklagat det hela till hovrätten. Vi får se vad som händer!
Deras kösystem?
Sa att jag skulle återkomma till det.
Det går helt enkelt ut på att de som har högsta köpoängen får visning till den lägenhet de söker. Men bara de fem som har mest poäng.
Tackar alla de fem nej så går lägenheten tillbaka ut på marknaden även om det finns över hundra sökande.
Det betyder att alla som söker denna lägenhet inte får en chans att ens få titta på den.
Bara de fem som har högsta poängen ska få titta och sen ska alla söka om på den om ingen vill ha den.
Är det ett bra system?
Nej det gynnar endast de som har bra poäng och förhindrar alla andra som köar med på samma lägenhet och påstå att det är ett rättvist system får mig att fråga...
Vart är rättvisan?
Ska man inte normalt beta av de som köar på en lägenhet dvs säga de som söker den... Nr sex i kön kan vara den som vill ha den lägenheten. Ska inte de som har lite sämmre poäng få chansen lika mycke på den om de med höga poäng tackar nej.
Tydligen är det inte rättvist enligt allmännyttan här.
Jag har bara en sak att säga dem att vi är de idioterna som betalar skatten och även era löner eftersom ni är ägda av kommun.
Ska ni ha ett system som gynnar alla eller är det ett sätt att sålla bort utlänningar?
Eller vad?
Alla frågor man ställer besvarar de inte för att de veta att de har fel utan bortföklarar sig med att vi anser att detta system gynnar alla mest.. Dvs det gynnar bostadsbolaget mest i fråga!
Önskar vi aldrig varit ärliga i denna fråga och gjort som alla andra bara flyttat in utan att säga ett knyst och låtit tiden gå.. Så som alla andra gör. Fan att man ska vara en ärlig person.
Rådet till mina barn i framtiden?
Ärlighet leder till skit. Mygla och bedra allt ni kan så länge det gynnar er. Skit i vem ni kör över på vägen!
Sumering semestern!
Vad har man fått ut av semestern igentligen om man funderar lite på det?
De tre första veckorna hade jag alla barnen hemma och det var ganska tuffa veckor att fylla ut två döttrars törst på underhållning. Och det ska helst hända massor varje dag utan stopp.
Minsta barnet är lite lättare att underhålla nu när han inte än är tre år gammal och kan underhålla sig själv en del.
Vecka fyra när alla barnen hade åkt hem var man fortfarande helt slut eftersom man inte ens har hunnit med att slappna av en sekund. De första dagarna såsade vi bara för att sedan avsluta veckan med en tripp till stockholm vilket faktiskt var skönt även om man varit där massor med gånger så fick man titta på lite annat än sina egna fyra väggar.
Vecka fem då, den har varit väldigt underhållande nu när mina döttrar fick följa med till finland med min mor och syster så de har jag inte behövt roa denna vecka utan jag har bara haft minsta killen hemma och det har varit en fröjd!
Även om vi inte har körit familjen Svensson med husvagn eller charter och sånt så har det faktiskt hänt massor denna semester.
Flera dagstrippar til skogen och kollat in stengrottor och plockar blåbär som hamnat i magen direkt på platts och en hel del annat hänt med.
Jag är trotts allt ganska nöjd över min semester denna gång.
Nästa gång hoppas jag vara lite mera pigg så min sambo kan få mera av mig!